Det är verkligen sant det som sägs; att allt går mycket snabbare i den stora staden. Bussarna kör fortare, människorna går fortare och tiden verkar till och med gå fortare här.
Under dessa nio dagarna har jag gått och gått och gått väldigt mycket och i stort sätt tapetsera Londons gator med mitt CV, lärt mig memorera mitt nya brittiska mobilnummer, besökt mitt soon to be nya hem i Bethnal Green OCH lärt mig att hitta i det området (vilket är riktigt imponerande eftersom att mitt lokalsinne inte är det bästa) och så har jag gått på jobbintervjuer.
De första fem dagarna av min vistelse här spenderade jag som inneboende hos familjen Shillingford, vilket visade sig inte bara vara bra ur ett ekomomiskt perspektiv (ja jag vet jag är 100% smålänning), men sådana saker som man tar för givet kunde också lösas på ett smidigt sätt, såsom att skriva ut CVn och slippa bry sig om att gå och handla mat etc.
Efter en väldigt familjekär start så tog jag mitt pick och pack (med lite bärhjälp måste jag erkänna, för vem klarar att bära 40kg baggage på egen hand i tunnelbanan?!) och flyttade in på norska KFUK Hemmet (rekommenderat om man vill hitta ett enkelt boende så länge man är okej med att dela rum med norskor). Jag delar rum med två norska tjejer en Caroline som jobbar som konditor och Grenata som pluggar Economical history på Westminister University, men de är verkligen jättesnälla och hjälpsamma.
Kommentera